Två möten med familjerättssekreteraren, check!
Det är inte alltid så lätt att svara på frågorna som kommer, ibland måste man få smälta frågan och diskutera den hemma tillsammans. Vill ändå säga att min make är bäst! Så klok och viktig i familjen som vi håller på att bygga. Min man, som tar ner mig på jorden. Som älskar mig för den jag är och som är beredd att resa över världen för att bilda familj. Han som alltid varit orolig när det kommer till att vara långt hemifrån. Det är kärlek!

Hälsade på en vän på BB igår. (Lite förmåner har man när man jobbar på sjukhus.) Det har varit ett previlegium att få finnas med på ett hörn i deras liv fram tills nu och jag hoppas att det kommer fortsätta. Vi kanske har barn i samma ålder nu(!!!!!!). Vem vet.

Glad och berörd av att hon i ena stunden bara finns där, som att hon aldrig inte existerat.

Jag längtar tills vi är "på andra sidan". När vi har vårat barn hos oss, med vakennätter, blöjbyten, konflikter och framförallt den villkorslösa kärleken.

Nu, igår, fanns den värkande längtan i mitt hjärta lite extra. Ibland glöms den bort. Däremot kom jag fram till att jag är tacksam över att kunna känna den känslan. Inget ont utan något gott. För att kunna känna känslor innebär att jag har möjligheten att känna den villkorslösa kärlek. Att ha förtröstan även i de mörkaste stunder av längtan att allt kommer bli bra.

// En blivande mamma där längtan växt i hjärtat